2001 Rena snurren!

Rena snurren!
 
 
 
 
Årets revy är Rena Snurren. För så är det ju i Vallentuna. Antingen blir man yr i huvudet av alla rondeller eller så får man kotförskjutningar av guppen. Chiropraktorerna är de enda som jublar. På toppen av allt hörs hysteriska skrik från köerna i Röda korsningen - eller bomkorsningen som damerna i Röda Korset säger. Personligen förstår jag inte varför. Vem skulle förväxla dem? I alla händelser vill stadsarkitekten och politikerna bygga en rondell under järnvägsspåren för att komma till rätta med problemen. Men det är tomt i portmonnän, så räkna inte med någon lösning de närmaste tio åren.

Idel ädel adel
Vi har en katt bland hermelinerna. Eller snarare en hermelin bland kattorna. Johan Armfelt, som vi värvade från Ölandsrevyn förra året, återfinns i adelskalendern. Vi hade det på känn och nu vet vi. Han är greve, karln!
- En storpipig hårdost med mild smak och lång hållbarhet, står det i uppslagsboken. Fast det gäller osten. Grevé. Om grevar står det, att riddarhuset efter reduktionen 1680 bara har ett 50-tal adliga ätter. Och våran Johan är huvudman för den Armfeltska.
Det har föranlett oss att, var och en, inventera våra rötter. Resultaten varierar från Yvonne som är oäkting efter Erik XIV till Carin som är dotter av Adak-Ulla, en kvinna som kunde skrapa medarna rena från is, pinka och äta smörgås på samma gång. Släktforskning, det är kul det!

Hemkänsla och rötter
Av detta kan vi lära, att rötter är viktigt. Och är det något som skapar rötter - hemkänsla och samhörighet - så är det lokalrevyn. Vår uppgift är att roa och underhålla men också att vara språkrör för folkligt missnöje. Blir makthavarna för självsvåldiga, så ska de helt enkelt ha på nöten. Det är smällar de får ta. Det ingår i rollen.
Vilka frågor är för närvarande aktuella i Vallentuna? Trädgårdskvarteren förstås. Folkopinionen fick ett slag i ansiktet, när husen jämnades med marken. Tusentals Vallentunabor tappade i ett enda slag sin tro på politikerna. Det så kallade politikerföraktet beror ingalunda på massmedia. Det klarar de så bra av att ordna själva, politikerna. 
Privatiseringshysterin har slagit rot i Vallentuna under honnörsordet "valfrihet". Frågan är vad det finns att välja på? Privat eller privat?

Politiskt bullbak
Besparingarna inom skola och barnomsorg liknar ren och skär nedrustning. Frågan är, om inte Lage Holmbom och andra potentater, borde dra sig tillbaka och baka bullar på heltid.
Bostadspolitiken är rena skämtet. Den som inte är miljonär gör bäst i att satsa på ett tält. Snart är vi lika trångbodda här, som de är i Ryssland. Där får folk hålla till godo med kommunala duschar och allmänna toaletter i flera år, innan de får något eget. Jag undrar just vad Gittan skulle säga, om vi allihop sprang upp till henne i kommunalhuset för att få gå på toa.
- Det råder skriande brist på små och billiga lägenheter för ungdomar och ensamstående, om ni inte visste det, fullmäktigeledamöter! Alla kan inte spränga bankboxen på Tuna torg för att få ihop till en insats.

Lokalt lyxhotell Det är dessutom vara fullbelagt på Sporthotellet. Inte av hitresta gäster utan av sociala förturer som saknar bostad. Vem hade anat att det skulle bli så? Socialen betalar.
Dessutom har vi en våldtäktsman som springer lös. Han är färglös fast färgad, men det får man inte säga. Räkna alltså med att varje signalement framöver inkluderar den osynliga texten "gärningsman av valfri färg". Ladda med brödkavel, knogjärn och peppar!
Jag vet inte om Väsbygårdens gamlingar fortfarande rymmer då och då. Så länge jag var lokalreporter, rymde de stup i kvarten. Revyns pensio-gäng är ständigt på rymmen. Men rondellerna ställer till besvär.


        Monica Antonsson
 
 
 


 
 
Samma stjärnor lyser överallt
 
 
 
               Kapten Birgitta                                          Teaterspöket
 
 
Andersson
En lokal variant av Liza Minellis "Mein Herr"


På rymmen...


Röda korsningen
 


Grand final...
 


Årets ensemble:

Tommy Almström Handläggare på Migrationsverket

Han brås på en rallare vid namn Selfrid från Gällivare. Det säger en del om urskogskraften hos Tommy Almström. - Selfrid Johansson var min farfars far. Mormors far var väl mjölkutkörare…

Tommy är född och uppväxt i Södra Sundebyn, i Norra Mark, Norrland. I nioårsåldern rycktes han upp med rötterna och togs till Uddevalla. - Mormor hade träffat en ny karl och flyttat dit. Vi skulle hälsa på och plötsligt ville mina föräldrar flytta. Det var ju lite kluvet, när man just hade slutat andra klass.

Stockholmskärlek
Hans pappa sadlade om från järnverksarbetare till att jobba med stökiga ungdomar i skolan, ett intresse som Tommy alltid delat. Tommy for småningom till Stockholm för kärlekens skull och här har han blivit kvar. Det är bara föremålen för hans heta låga som skiftat. I fullt samförstånd förstås. Tommy var i många år gift med Monica från Ekskogen. De har barnen Josefin och Jonathan tillsammans. Nu är han nygift med revyns Kattis Bengtsberg - numera Almström allstå. De har prins Love, 2, tillsammans och bor i Ormsta.

Diskbråck och MC
Tommy spelar revy för tredje året i rad och är tveklöst föreställningens ess. På fritiden åker han motorcykel, sedan han äntligen opererat sitt diskbråck. Fjällvandring, skidåkning och spinning är andra intressen. Tommy körde dessutom en av handikappbussarna till Novozybkov i somras. Men hur var det nu med mormors far? Var han verkligen mjölkutkörare i Umeå?
- Ja, jag tror det, säger Tommy. Men jag är inte riktigt säker. Hoppas att inte mamma läser det här…

Monica Antonsson, Journalist
Hon ger aldrig upp. Efter 20-års jubileet förra året går Monica Antonsson vidare med ännu en revy. Det är Rena Snurren!
- Det är ögonblicket, när finalen klingar ut och vi står där bland alla blommorna på premiären, som lockar.

Hon kom till världen på förlossningshemmet i Täby Kyrkby, skrek högt och gjorde ifrån sig så att personalen klagade. Och så har hon fortsatt. Farmor och farfar drev ett litet lantbruk i Bällsta men ladugården fick ge plats för ett pappa Arnes tryckeri. Med undantag för tolv år på rymmen till Ormsta har hon blivit Bällsta trogen.
Monica har släktforskat och skrivit en 300-sidors bok med rött skinnband och guldbokstäver om sin farfars släkt från Dalsland. "Förfäder och ättlingar till Olle och Anna Britta på Torpet" heter den. Föga imponerande.

Folk och fä
- Det finns lite kul folk även i min släkt, om man bara går längre tillbaka i tiden. Vad sägs om Olof Skötkonung, Magnus Barfot och Harald Hårfager?
Det är vikingakungar och ryska storfurstar i långa banor. Tar man sig bara in i kungalängderna, är det inte svårt alls.
Kanske är det banden till vikingarna som reste i österled som fått henne intresserad av Ryssland och då i första hand Tjernobyl?
- Jag råkade hamna där 1997 och fick se en verklighet jag inte hade en aning om. Tillsammans med goda vänner återvände jag med två ambulanser förra sommaren. I somras var vi, som bekant, där med fyra handikappbussar och en ambulans.

Lions kulturpris 1987
Hon började sjunga redan i ettan. En skolfröken övade med henne på rasterna och snart var hon med i barnkören. Efter Kingsides artistskola, kabaré Nalen och Frukostklubben blev hon dansbandssångerska. Hon for runt på stadshotell och krogar och sjöng in en LP-skiva med Clas Svanberg. När Björn, 23, och Thomas, 20, kom till världen, hoppade hon av. Det var inte läge att sjunga på krogar om nätterna längre. Jobbet som läkarsekreterare fick dessutom, efter två journalistutbildningar, ge vika för skrivklådan.
- Vi drog igång Vallentuna Revyn 1980. Jag låg på BB och hörde ett reportage i radion från premiären. Det är otroligt att vi fortfarande håller på. Det måste bero på att det är roligt.

Johan Armfelt, Överläkare
        Vi har en tvättäkta greve i revyn! Johan Armfelts farfars farfars farfars farfar var karolinergeneralen själv. Ja, hela släkten är full av spännande män. Frågan är vem han har ärvt sin komiska ådra av.
- Kungagunstligen kanske, säger han med ett hoppfullt leende.

Carl-Gustaf Armfeldt (1666-1736) stred mot ryssarna i Finland och med Karl XII i Norge. Återtåget har gått till historien som "de Armfeldtska karolinernas dödsmarsch". Sonen Carl Gustaf ledde Anjalaförbundet mot Gustav III och dömdes till döden. Hans son, Magnus Wilhelm, blev far till Gustaf Mauritz, kungagunstlingen som blev direktör för Gustav III:s teatrar. Han landsförvisades så småningom, vann även ryske tsarens gunst och upphöjdes till rysk greve.

Fin som snus
- Släktvapnet hänger i riddarhuset, säger Johan som i kraft av sin ålder nu är huvudman för släkten. För det får han betala några hundralappar per år till Riddarhuset. Som tröst får han gå på bal i Finland varje år. Fint som snus!
Johan har dessutom ett idrottsförflutet som volleybollspelare. En säsong på 70-talet spelade han i Vallentuna, värvad av Uno Sköld. Han gick över till Bromma för att få spela på elitnivå och blev svensk mästare två gånger om. Sedan tog medicinstudierna överhanden. Han blev ortopedkirurg och är numera överläkare på Sabbatsbergs närsjukhus.

Ölandsrevyn
Johan började spela revy på Öland 1989. Sedan dess har det blivit revy, musical och lite opera varje år. Han flyttade till Stockholm men pendlade till revygänget på Öland några år, innan han tog kontakt med oss. Och nu står han på Vallentunascenen för andra året i rad.
- Revyn är en avkopplande hobby, säger Johan och raljerar: Adeln har ju alltid gillat skådespel! Revyn ger en glädje som både vi och publiken behöver.
Johan bor på Lidingö, är sambo med Anna och pappa till Adam, 2, som förstås också är greve.

Mats Berg, lärare i drama och barnkunskap i Täby.
Han började 1972 som MacSprätt i ett spex på lärarhögskolan och fick blodad tand. Han kom sedan till Söraskolan i Åkersberga där han var med om att dra igång ett lärarspex som fick kommunes alla kollegor att vika sig av skratt vartenda år. Det är därför inte underligt att Åkersbergarevyn kunde hämta många redan fullfjädrade aktörer till sin ensemble när Åkersbergarevyn drog igång. Mats visade framfötterna och blev ett av revyns ankare i många år. Mats kom till Vallentuna-Revyn 1993 och blev kvar till och med 1995, då en solokariär som artist lockade mer.
I år hoppade Mats in som en räddande ängel när en av aktrörerna, Tommy Almström, insjuknade och inte kunde medverka efter halva speltiden. Mats fick en dag på sig att lära sig alla texter och roller och gjorde ett fantastiskt jobb, som få skulle ha klarat av. Vallentuna-Revyn är honom evigt tacksam för detta! Han räddade faktiskt hela revyn! För denna bragd vann också Mats revyns årliga Revy-Oscars utdelning. Han blev årets Oscar (det finaste priset). Läs mer om Oscars-utdelningen genom att klicka här.

Kerstin Dickson, Student på Södra Latins teaterlinje
Hon har varit med i revyn, sedan hon föddes. De första åren förstod hon det knappt men redan som treåring sålde hon programblad. Nu är hon 18 och gör sin fjärde revy.
- Som liten drömde jag om att få sjunga duett med Stefan Lundin eller Monica, säger hon. Det har jag inte lyckats med ännu!

Kerstin är ättling av théfamiljen Dickson. Släkten kommer ursprungligen från Skottland och ingen tycks veta, hur den kom till Sverige. Härifrån utvandrade i alla fall Kerstins morfars far, Oscar Dickson, till Ceylon i slutet av 1800-talet. Där drev han théplantage innan familjen, när sonen Axel var bara några år gammal, återvände till Sverige.
- Morfar Oscar importerade thé i alla år, säger Kerstin. Så sent som för tio år sedan, drack vi Dicksonthé på premiärfesten.

Berömda kusiner
Kerstin har en stark artistisk ådra - hela släkten är konstnärligt lagd. Två av hennes kusiner har lyckats särskilt bra. Chrispin Dickson spelade Lasse i Bullerbyfilmerna och Chelsea Dickson är mer känd som Lina i Svensson Svensson.
- Hon hoppade av för att plugga på Tekniska Högskolan, förklarar Kerstin som, lite yngre än sina berömda kusiner, går teaterlinjen i Danderyds gymnasium. Hon har siktet inställt på att bli sångare eller musikalartist. Hollywood eller Vallentuna kan kvitta. Det är ungefär detsamma. För att lyckas tar hon danslektioner för Nina Gillberg på Laisings Dansinstitut. Bättre lärare kan hon knappast få.

Hönssonligan
- Det var jättekul att vara revybarn. Man satt som klistrad på första parkett. När näst sista låten kom, visste man att det var slut. Då skulle det dröja en hel vecka, innan man fick se revyn igen.
Kerstin bor i Bällsta och är granne med Monica. Vid sidan av sitt idrottsintresse sköter hon tuppen Conny och hans båda hönor Harriet och Harriet. Tre hönor har nyligen gått hädan - Monica i våras, Inga i somras och Stephanie för några veckor sedan. Till sommarn tar Kerstin hönsfamiljen till landet. Hon har dessutom sett till att Conny ska få några nya damer att uppvakta.
- Mamma fick ett presentkort på nya hönor av mig i julklapp. Det är precis lika tokigt i hönshuset som i revyn.

Carin Ehelmsdotter, Musiklärare
En frilufsande expert på rytmik som har en katt uppkallad efter Fenrisulven i Ragnarök. Det är Carin Ehelmsdotter, en tjej med snabb replik och rolig(a) dialekt(er).
- Det är första gången jag spelar revy, säger hon. Det ska bli kul att testa!

Carin har sina rötter i byn Adak, 12 mil norr om Lycksele i södra Lappland. Där bodde Adak-Ulla för länge sedan och det sägs, att hela byn är kommen efter henne. Hon körde mat till Norge och sålde den där, vilket var ovanligt för en kvinna.
- Det sägs att hon kunde skrapa isen av medarna, äta smörgås och slå en drill samtidigt, säger Carin. Hon var ett sjusärdeles fruntimmer!

Rytmen i blodet
Carin kom till Stockholm 1991 för att gå på musikhögskolans rytmiklinje. Dessförinnan hade hon jobbat inom vården med såväl spädbarn som senildementa.
- Jag är i grunden musikhandledare med speciell inriktning på dagisbarn, säger Carin. Pedagog har hon alltid varit. Flyttat omkring har hon också gjort och bott i städer som Härnösand, Eskilstuna och Skinnskatteberg. Nu bor hon i Gröndal och är sambo med Torbjörn, handläggare på Migrationsverket.

Spänning och äventyr
Grekisk och nordisk mytologi är ett av Carins specialintressen. Därav det ovanliga kattnamnet. Friluftsliv är ett annat. Hon ger sig gärna ut och paddlar kajak, åker skidor och gräver ner sig i snön för att sova, om det skulle vara så.
- Min mors morfar var Albert Engström, säger hon i ett försök att mäta sig med Johans adliga påbrå.
- Fast inte den Albert Engström..

Josefin Håkansson, Studerande, klass 9, Hjälmstaskolan

Josefin är årets debutant i Vallentuna-Revyn. Efter två år som scenarbetare släpps hon ut i full frihet på scenen. - Det var det man drömde om, när man stod i kulisserna och kikade ut på scenen, säger hon.

Kungens lilla piga. Det kan man kalla Josefin Almström. Hon har faktiskt pryat på kungliga slottet. Och det tack vare morfar Håkan Håkansson i Ekskogen som är Josefins bästa kompis och stora idol.
- Han ansvarar för renoveringen av slottet, säger Josefin. Dessutom var han projektledare för Cosmonova. Han borde ha medalj! Hon är hur stolt som helst över morfar.
Josefin kom till revyn, när hennes pappa debuterade för två år sedan. scenchefen, Marika Karlsson, tog henne direkt till sin grupp. Tillsammans med Carina, Gabriella och alla de andra fick hon svartklädd bära in och ut rekvisita i kolmörkret mellan numren. Det är ett ansvarsfullt jobb. Allt måste klaffa på sekunden.

Vänner i alla åldrar
- Det är mycket roligt, säger hon med eftertryck. Vi har en sådan sammanhållning i revyn. Man får kompisar i alla åldrar. Det är så roligt.
Men det är förstås scenen som lockar mest. Som så många andra drömmer Josefin om att bli sångerska, skådespelerska eller musicalartist en dag.
- Jag gillar att synas och höras. Mina kompisar klagar alltid på det. Kan du inte sluta sjunga de där låtarna ur revyn, säger de.

Som en prinsessa
Släkten vet Josefin inte så mycket om. Likt pappa Tommy är hon en sentida ättling av gamle gubben Selfrid i Gällivare - rallaren, ni vet. Men hon har förstås också sin mammas släkt att falla tillbaka på.
- Morfars far var stadshotellägare i Vaxholm, säger Tommy och kommer till hennes undsättning. Det är alltid något.
Josefin har hittills mest spelat skolteater. Dessutom spelar hon tvärflöjt och piano till husbehov. I sin första revy får hon kanske inga större uppgifter. Men hon är beredd att jobba hårt för allt större roller.
- Bara att prova entré och finalkläderna är underbart. Man känner sig så fin. Som en prinsessa nästan.

Roger Larsson, Lagerchef, Copy Consult

För Vallentunaborna är Roger Larsson mest känd som järnhandlare, elhandlare och köpmannaföreningens ordförande. Det är historia. I år debuterar han på revyscenen.
- Ni är inte riktigt kloka, säger Roger som samtidigt tvingas ge upp karriären som revyns toastmaster.

Är det någon som flyger, fixar och far för att ordna med revyn, så är det Roger. I flera år har han varit vår allt-i-allo. Men vad ska vi med en allt-i-allo till, om han inte kan hoppa in på scenen också, när det fattas en karl. Därmed kunde han inte fortsätta som toastmaster. Roger var emellertid inte dummare, än att han gav sig själv en ny titel.
- Jag kommer inte att medverka på scenen i vare sig entré eller final, säger han bestämt. Någon måste ju vara teatervärd och hälsa folk välkomna.

Uffe Larssons kompis
Roger växte upp i Hägernäs, där han lekte indianer och cowboys med Uffe Larsson och andra vilda ungar. Med Sjökvisten i Åsa-Nissefilmerna som idol, drömde han om att få stå i affär. Han gick handelslinjen i Näsby Parksskolan och blev småningom en känd profil på Rohlins i Täby Centrum. Efter några år som resande säljare i snö- och trädgårdsredskap, köpte han Vallentuna Järn tillsammans med Mats Håkansson som fortfarande driver butiken.
- Min farfar var dragspelaren Nisse Tidan Larsson i Västergötland, säger Roger. Det är den ende anfader jag känner till. Jag räknar med att jag härstammar från Adam och Eva. Det syns ju på fikonlövet!

En hjärtefråga
Roger har sadlat om och är numera lika oumbärlig på Copy Consult som han är i Vallentuna Revyn. En hjärtinfarkt för ett drygt år sedan följdes av en dramatisk bypassoperation som gjorde Roger 20 år yngre, säger han själv. Barnen Emelie, 17, och Erik, 15, har fullt upp med att hänga med.
Motorsport är Rogers stora hobby och han har tävlat i många år. Dans och dansbandsmusik är ett annat intresse. Vilket tur att han bor vid Yesterday! Resan till Novozybkov i somras gjorde honom närmast lyrisk.
- Det var lika spännande som att åka pråm på Göta kanal.

Yvonne Lund Företagare, Yvonnes kontorsservice

Som tonåring drömde Yvonne om att bli skådespelerska. Vallentuna-Revyn är tacksam över, att det inte blev så. - Men jag är släkt med Erik XIV, triumferar Yvonne. Min släkt finns också på riddarhuset! Det var ett kungligt snedsteg som gjorde Yvonne till biologisk ättling av släkten Vasa. Erik XIV hoppade nämligen över skacklarna och gjorde sin gifta mätress med barn. Maken anmodades ta på såg faderskapet. - I gengäld blev han adlad Koskull, berättar Yvonne vars släkt på riddarhuset heter Breitholtz. Inte illa!

Skådespelardrömmar
Yvonne är uppväxt på Lidingö. Hon drömde skådespelardrömmar och beundrade stjärnor som Gunnar Björnstrand, Gösta Ekman och Viveka Lindfors.
- Jag gick Therserus teaterskola på Blasieholmen om kvällarna. Men sedan jag träffat Benny på danshaket Albatros, gifte jag mig i stället. Flyttlasset gick till Östra Bällsta i Vallentuna, där vi fortfarande bor. Jag hade inte varit i Vallentuna i hela mitt liv!
Yvonne och Benny berikades med barnen Kalle, Carolina och Joakim. Teaterplanerna fick ligga kvar där de låg och samlade damm på hyllan.

Läskigt men kul
När Yvonne för några år sedan stötte ihop med revyns matmamma, Christina Cavalli-Björkman på ett möte med Hem & Skola, blev hon värvad på momangen.
- Att spela revy var ungefär som jag trodde. Jättekul och jätteläskigt på samma gång.
Yvonne driver till vardags Yvonnes Kontorsservice. Det är bara att ringa 08-504 004 88 och beställa kontorsmaterial, så levererar hon vid dörren.
- Jag är allt från VD och planeringschef till vaktmästare, kokerska och städerska. Men nu ska vi spela revy, säger Yvonne och trycker fast sina lösögonfransar. Nu längtar vi till premiären.


 
Josefin Håkansson tar en paus i logen.
 
 
Gabriella Bengtsberg
 
 
 


Baletten
Nina Gillberg har, för andra året i rad, koreograferat Vallentuna Revyns balett. Dessförinnan var hon i flera år såväl dansare som skådespelare i ensemblen.
- Tjejerna är väldigt duktiga, säger Nina. Det har varit kul att jobba med dem.

Nina Gillberg har dansat hos Louise Laising på Laisings Dansinstitut sedan hon var en tvärhand hög. Som representant för skolan har hon varit med om att plocka hem hur många svenska, nordiska och europeiska mästerskap som helst - ofta i par med Anna Söderlind som också var med i revyn. Vilka härliga tjejer! Nina tog till och med OS-silver för några år sedan.
I dag är Nina lärare vid Laisings Dansinstitut men har siktet inställt på en egen karriär som musikalartist. Fattas bara, sången och dansen är ett med hennes kropp. Innan hon prövar sina vingar på allvar, har hon för andra året i rad koreograferat vår balett. Det är vi tacksamma för. Elefantbaletten - det vill säga ensemblen - har i sin tur fått steg och gester till entré och final av baletten.
- Det är nästan samma tjejer som förra året, säger Nina. Josefin Berggren, Cecilia Dovrell, Emma Gillberg, Carina Lundberg och Moa Sundén kommer att finnas på plats vid premiären den 20 januari. Bara det är värt en biljett!

Anna Söderlind och Nina Gillberg flankerade sin lärare Louise Laising efter en lyckad tävling för några år sedan. Det segernumret fick vi också se i Vallentuna Revyn.

Nina Gillberg har slutat tävla. Nu siktar hon på en egen karriär. I väntan på den har hon koreograferat vår balett. 


        Årets balett! Josefin Berggren, Cecilia Dovrell, Emma Gillberg, Carina Lundberg och Moa Sundén dansar i Vallentuna Revyn.




Gjördis Gustavsson, Ateljé Adele, sydde våra kläder.
Här provar hon värsta finalschabraken på Yvonne Lund.
 



 Gjördis Gustavsson

Ljud: Peter Walldén
Ljus: Martin Jost
Följespot: Johan Persson, Kalle Lund och Joakim Lund



Överst från vänster: Scenchefen Marika Karlsson, Kalle och Joakim Lund, snickaren Kaj Karlsson och ljusmästaren Martin Jost.
Nederst från vänster: Gabriella Bengtsberg, Johan Persson, Rickard Bengtsberg med (?), Ineta Zigure och Carina Backman.

 
Carina Backman och revytidningen.
För att få till den här förstasidan släpade vi ut en hel sjukhussäng till nya rondellen.
Snacka om kris i sjukvården!
 

 




Copywright där ej annat anges: Vallentuna Revyn 
 
 
 
 
Vallentuna-Revyn har som tradition att fira varje avslutad revy period med en fest där utdelning av årets Revy-Oscar sker. I år skedde utdelningen den 14 april 2001 hemma hos Lars till de som närvarade. Motiveringarna syftar ofta på sketcher i revyn, dvs ganska interna skämt. Vinnarna var följande:

KategoriVinnareMotivering
Årets Revy-OscarMats BergFör att han ställde upp och klarade det som ingen annan kunde ha gjort. Han räddade faktiskt revyn! (Mats hoppade in efter halva revytiden pga ett sjukdomsfall i ensemblen.)
Årets DebutantJosefin HåkanssonFör att hon gjorde en bravur-debut och spelade dum fast hon inte är det! (Syftar på ett nummer där hon spelade "dum blondin".)
Årets DoktorJohan ArmfeldtFör hans tydliga och övertygande spelförmåga. (Johan är läkare till yrket och fick även spela några doktorsroller i revyn. Han textar tydligt också.)
Årets Lustig-KurraYvonne LundFör hennes naturliga sätt att roa. (Hon är bara rolig, helt enkelt.)
Årets BragdGöte JohanssonFör att han överlevde och satt färg på revyn. (Göte har haft hjärtproblem. Det är också han som är vår dekormästare.)
Årets överraskningRoger LarssonFör att han kunde! (Roger har varit med runtomkring revyn i flera år men aldrig förr stått på scen - och det gick ju bra!)
Årets GlömmingeMonica AntonssonTrots att hon glömde både entré och text ibland klarade hon det som vanligt med glans. (Monica spelade också med i ett nummer som hette Glömminge Hus som handlade om två personer med väldigt dåligt minne.)
Årets ChaufförLars NauclerFör att han snabbt och säkert försåg revyn med bubbel. (Han körde och hämtade diverse grejor till revyn, bl a champagne.)
Årets LjushuvudKalle LundFör att han lös med sin närvaro. (Ansvarig för följespot.)
Årets BortkomlingÅke S.För att han lös med sin frånvaro. (Åke har tidigare ansvarat för ljuset i revyn, men inte i år.)
Årets ScenchefMarika KarlssonFör att det finns bara en och det är Marika!
Årets GalgeYvonne ElhageFör att hon med snits hänger upp kläderna utan folket på galge.
Årets VesslorEvelina Stoor, Maria Elhage och Joakim LundFör att de snabbt ställer saker på plats trots mörkret.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar